FSOM/LÃ¥ngdistans (09.08.2014)

Ja, det här gick ju inte enligt planerna. I och för sig hade jag haft en sommarförkylning veckan innan FSOM, vilket var en av orsakerna till att formen kändes osäker. Eller var det någonting annat som gjorde att jag jag kände mig tömd på energi under hela FSOM-helgen? Jag fick aldrig upp farten i skogen. Kroppen kändes trött redan från början. Orienteringen gick i alla fall hyfsat. Några krokar här och där, men ingenting katastrofalt. Det största misstaget kom kanske vid kontroll 11 där jag började söka allt för tidigt. Jag anade snabbt oråd, men det gick nog flera minuter innan jag hade rett upp situationen. Efter kontroll 15 började "väggen" komma emot. Nu kändes det inte som en normal orienteringsprestation längre. Med nöd och näppe lyckade jag orientera mig fram till kontrollerna, men fötterna orkade jag inte lyfta. Totalt utpumpad tog jag mig till den sista vätskekontrollen där jag funderade om jag borde avbryta tävlingen. Efter många glas vatten fattade jag ändå beslutet att fortsätta, men efter den kraftiga stigningen från vätskekontrollen kände jag mig som en urvriden disktrasa igen. Kämpade dock vidare, men nu sprang jag inte längre. Varje fotsteg var en plåga. Nu hade tiden ingen betydelse längre så jag stannade flera gånger och stoppade i mig några blåbär för att överleva fram till målet. Otroligt nog hittade jag de sista kontrollerna utan större problem, men tiden rann förstås iväg. Efter ett 2 timmar och 8 minuter hittade jag i mål, total utmattad. Efter att jag hade fått i mig vätska och mat började jag småningom känna mig som en människa igen. Hur gick det så här? Varför tog energin slut? Det är frågor som jag fortfarande inte har några svar på. Bara att bryta ihop och gå vidare.